Livets mening...

Vad som ger döden dess dystra prägel är detta, att då våra levnadsdagar är tillända, dessa dagar som var så fyllda av arbete och som syntes oss så betydelsefulla medan de varade, det som återstår av oss i minnet, vanligen är ett så ringa ting.

Skuggan av ett visst sätt att vara,
ekot av ett visst sätt att tänka,
några tryckta sidor,
någon uptäckt...
någon seger vi vann under en kort kritisk timme.
Detta är allt, som förmår överleva de bästa bland oss.

Det är som om en människas hela betydelse förtunnats till skuggan av en åtbörd, till en ton eller ett uttryck, som avslöjar hennes egenhet...

Lyckliga är de, vilkas egenhet ger en ton så klar, att den förmår trotsa en sådan oundviklig förminskning och förtunning.